Ibland inser jag att steget mellan mitt intresse för jazzen och mitt intresse för den elektroniska musiken inte är så stort som det vid en första anblick kanske kan verka. Båda musikgenrerna står, i viss mån, under ett större konstnärligt tryck, eller kanske snarare konstnärlig frihet, åtminstone så till vida att de bryter mot (populär)musikaliska normer som låtlängd, tonalitet och trallvänlighet (för att nämna några).

Fortsätt läsa ›